Historia

Det­ta dårhus het­er Hen­riks­borg”

Lite his­to­ria om plat­sen där vi bor

Det gula huset på andra sidan Finn­bo­davä­gen nedan­för rad­husen på Väs­tra Hen­riks­borgsvä­gen är det gam­la men­tal­sjukhuset hörande till Dan­viks hos­pi­tal. Gus­tav Näsström skriv­er i sin bok “400 spår på Dan­viken”:

Plat­sen för det­ta dårhus het­er Henriks­borg (san­no­likt efter en not­fiskare-ålder­man Hen­rik Öster­man) och kan föl­jas till­ba­ka till åtmin­stone 1684, då salt­sju­daren Abra­ham Vichen­haan lät uppföra en salt­sjuderi­bygg­nad här ute och fick priv­i­legium på verksam­heten för 20 spår framåt. Redan 1689 sålde han emeller­tid anläg­gnin­gen till han­dels­man­nen Math­ias Redeke, som i sin tur 1724 måste över­läm­na till irlän­daren Den­nis O’Brien.”

År 1551 bestämde Gus­tav Vasa att Stock­holms hos­pi­tal, som låg på nuvarande Riddar­holmen, skulle fly­t­ta ut på lands­byg­den till Dan­viken. Det kom­mer, skriv­er kun­gen, “en mäk­tig ond stank i hela staden från den där spetal­en på Grå­munke­hol­men. Där­för vil­ja vi äntli­gen med det förs­ta ha sam­ma spetal till Dan­viken” Vid Dan­viken kring den lil­la bäck, som då var utlop­pet från Ham­mar­by sjö till Salt­sjön, växte det så småningom upp en liten stad med mån­ga bygg­nader, egen kyr­ka och ett ståtligt änke­hus. Av det­ta åter­står i dag endast huvud-byg­gnaden, vars mitt­parti inrymde hospitals­kyrkan. Bygg­naden ritades av Göran Josua Adel­crantz, lär­junge till Nicode­mus Tessin d y och invigdes 1725. Till helt nyli­gen har den funger­at som mag­a­sin och arbet­slokal. Den är nu utrymd och under ren­over­ing, ett värde­fullt min­nes­märke.

År 1785 skänk­te Gus­tav III ett belopp på 5000 riks­daler “till uslin­gars räddning och hjälp” så att hos­pi­talet kunde förvär­va salt­bruk­segen­domen och byg­ga ett hus för de men­tal­sju­ka. Den enda segel­bara förbindelsen förr mel­lan Mälaren och Salt­sjön var genom Slussen, som dock var ett hin­der för land­förbindelser­na söderut. Med ökande trafik behövdes bät­tre kom­mu­nika­tion­er mel­lan Söder­malm och Gam­la stan och man beslöt kring sekel­skiftet 1900 att Ham­mar­byle­den skulle byg­gas. Kanalen kom att gå rakt genom Dan­viks hos­pi­tal som måste fly­t­ta. Då byg­gdes Danviks­hem, en ståtlig bygg­nad ritad av Aron Johans­son, riksdags­husets arkitekt. Infly­t­tning sked­de 1915. År 1917 bör­jade sjö­trafiken genom Danviks­kanalen. Dårar­na hade fly­t­tat från det gula huset, 1861 över­fördes de till det nybyg­g­da Konrads­berg på Kungs­holmen. Dan­viks hos­pi­tal finan­sier­ades genom inne­hav av egen­domar och oli­ka avgifter. Så hade Danviks­hem ända till 1960-talet rätt att upp­bära s k danviks­penningar av far­tyg som anlöpte Stock­holm

År 1787 besök­te den Venezuelske frihets­hjälten Fran­cis­co de Miran­da Stock­holm. Han och några vän­ner tog en dros­ka till Dan­vikens dår­hus som då var under bygg­nad. Han skriv­er i sin dag­bok: “Vi klät­trade upp på klippor­na i närheten, som erb­jud­er super­ba utsik­ter över ström­men, kajer­na och staden.”. På berget där våra rad­hus är belägna låg Somelii Olje­fab­rik som fram­ställde linol­ja, färg, kork­mattor mm. Prins Eugen såg från sin ateljé på Valde­mar­sud­de fabrik­en på andra sidan vat­tnet. Han målade 1907 en tavla “Olje­fab­riken” som nu finns på National­museum. Den är en nat­tlig vy med rök och elds­flammor, en bild av indus­tri­al­is­mens avigsi­dor.

Prins Eugen, Rökar. Olje­fab­riken. 1907

Fastigheten inhyste under 1940-talet Hes­sel­mans Motor AB. Den såldes i bör­jan på 1950-talet till Folk­sam som plan­er­ade att läg­ga sitt huvud­kontor där. Man bestämde sig emeller­tid för Skanstull och marken förvär­vades då av KF som 1976 sålde till HSB som har byg­gt våra hus. Olje­fab­riken på berget revs för att ge plats för den nya bebygg­elsen. Kvar finns nu endast den lil­la fabriks­byggnad som lig­ger vid sidan av det f d dår­huset. Den var lin­olje­kokeri och är nu ateljé för kon­st­nären Lars Kleen.

Vår granne i öster Finn­bo­da varv var en gång Sveriges näst störs­ta båt­byggare. Efter den oly­ck­sali­ga bran­den på Sal­ly Alba­tross 1990 ham­nade varvet i hän­der­na på äventyr­are som sålde de båda sto­ra flyt­dockorna och därmed var verksam­heten döds­dömt. Sto­ra svet­shallen har vid några till­fällen tjänst­gjort som lokal för artis­ter. Nu har HSB tag­it över området och byg­ger bostäder där.

Göran Einars­son




Området 1945–1964

Käl­la: Lokalhis­toriska arkivet, Nac­ka kom­mun.